Framåt - men först tittar vi bakåt

Reflektion och eftertanke är alltid bra. Vad har jag faktiskt gjort sedan starten? Ibland är vi lite orättvisa mot oss själva och vill bara tala om det som inte är gjort. Det vet ju dessbättre inte en besökare och därför behöver man heller aldrig berätta om allt som inte har hunnits med innan besöket. I synnerhet som kanske personen är på besök för första gången. Berätta om det som syns istället.
Dagens blogginlägg handlar således om resan från 1996 t o m idag och vad som faktiskt gjorts på VWJ-banan.
Tyvärr har jag mycket få bilder digitaliserade från de allra första åren men jag skall försöka scanna en del och ber att få återkomma med dessa. De första bilderna jag hittar som visar Rödesund är från 2006. Arbetet pågår med inkoppling av spårsektionerna och anslutning av dessa till det centrala ställverket varifrån både VWJ- och SJ-spåren styrs.

Curt Juhlin den 14 maj 2006 testar infartsväxeln till 

Rödesunds bangård. Curt var en trogen medarbetare 

vid byggandet av VWJ och utan honom hade 

inkopplingen av elsystemet vid banan blivit

krångligare och framför allt tråkigare. 

Curt gick tyvärr bort julen 2012. Han är mycket saknad.

Även om jag inte kan visa bilder från de första stapplande åren så var jag ganska flitig med att i text dokumentera vad jag höll på med. Så här låter en anteckning från den 30 juni 2000: 

"I Rödesund pågår rälsläggning efter att revideringar av den ursprungliga spårplanen har gjorts. Detta har inneburit att endast ett spårkors mellan normal- och smalspår behövs. Spårens längd har därigenom förlängts avsevärt och bangården kommer troligtvis att bli mer ”lättväxlad” med det nya utseendet. Ungefär halva bangården har lagts klar och fästs provisoriskt; detta för att göra det möjligt att märka ut rälsens läge och borra genomföringar för växelomläggarna samt limma korkbanvall i exakt rätt läge. Över normalspårsbangården, som nu är sammanhängande, skall det monteras kontaktledningsbryggor av Entecs fabrikat ( det totala spannet på bryggorna blir 24 cm). I den ursprungliga spårplanen var person- och godsbangården separerade från varandra vilket skulle inneburit dubbla uppsättningar bryggor och därmed dubbelt så höga kostnader."

Vad lär vi oss av denna snabba koll i backspegeln? Efter de första 4 årens arbete så är halva bangården i Rödesund färdig. Jag resonerar om kontaktledningsbryggor och om kostnader för dessa. Kontaktledningsbryggorna har kommit upp under 2019 - således 19 år efter att det nämndes i text första gången! Jag hittade dock räkningen från Entec och den var daterad till 2002 så beställningen gjordes ganska snart efter det att bangården var inkopplad, testad och körklar. Men som sagt, det tog många år innan stolpar och bryggor kom på plats. Och tur var nog det, med tanke på att allt arbete som gjorts på och omkring bangården; många tröjor hade rivits sönder under åren av de vassa stolpkronorna. År 2000 visste jag nog inte bättre men nu inser jag att kontaktledningsbryggorna kommer att permanentas bland det sista jag gör.

Arbete pågår med ställverket i Rödesund i juli 2006.

Sista bilden för idag är från januari 2009 och visar att en del planering sker runt spåren. Det halvfärdiga godsmagasinet med förebild från Hjo ställdes undan då jag tyckte att det var groteskt stort. Jag lyfte bort det och ställde det i ett skåp där det fick stå något år. En dag fick jag amerikafrämmande. Bosse Hammarling, känd amerikarallare sedan elektricitetens barndom fick syn på kåken och lyfte resolut tillbaka den till den plats där den stod ett år tidigare. Bosse sa: "- Den här kåken passar ju jättebra här. Det blir en fin scenic divider (landskapsdelare säger vi kanske)." Bosse hade förstås rätt och magasinet pryder sin plats i hamnen och fyller sin funktion som kuliss mellan hamn- och stationsområdet. Sådant här går tyvärr inte att planera och vad rätt man tänkt, det blir så fel. Fast i det här fallet var det rätt från början. Det krävdes bara att någon annan skulle tala om det för mig.