...heter en mycket populär hemsida och även ett antal böcker utgivna av ekonomihistorikern, fotografen och författaren Jan Jörnmark. Sådana platser finns även på VWJ (se blogginlägget som heter “Det är bara några lister kvar”). Min egen ambition är dock att dessa övergivna platser skall utstråla mer av liv än övergivet och bortglömt. Rosafärgad byggstyrén blir liksom lite tråkigt att titta på i längden.
Till skillnad från Jörnmarks övergivna platser så har mina ännu inte varit en del av historien. Jag uppfinner ju historien allteftersom tiden går. Eventuella industriruiner eller fallfärdiga lador skapas för att redan från början vara just det; en sorts stelnad och statisk verklighet som aldrig haft ambitionen att vara något annat. Det kan liknas vid ett konstverk där betraktaren värderar det som visas. Kanske även fyller i och fantiserar kring det som inte syns eller som det kunde sett ut en gång innan taket på ladan rasade in. Just nu håller jag på med en liten hållplats som har fått stå alldeles för länge med den rosa styrénen ilsket lysande. Den lilla hållplatskuren färdigbyggd men utslängd direkt ovanpå plasten. Där har den stått i över ett år. Övergiven och vanärad men inte bortglömd.
Hållplatsen heter just Vanära och för att namnet inte skulle passa in alltför väl så tänkte jag för ett tag sedan att upprätta platsens anseende och göra den till lite mer intressant. Kanske t o m idyllisk. Det var i alla fall min ambition när jag startade.
Häng med så berättar jag i ord och bild om hur jag gick till väga.
Det första jag gjorde vara att skära bort teddytyget på sluttningen bakom hållplatsen. Jag hade redan bestämt att jag skulle ersätta teddyn med statiskt gräs. När tyget var borta planades sluttningen ut något mer innan ett första lager av statiskt gräs strösslades på.
Teddyn borta och terrängen är planad något.
Ytan städad och "verktyget" framme jämte WWS´ lim
(kladdigare och torkar långsammare än vanligt snickarlim)
Första lagret gräs strösslat direkt på styrenplasten. (ingen grundmålning).
Notera maskeringstejpen för att skydda spåret
Jag använder statiskt gräs från flera fabrikanter men mestadels är det War World Scenics (WWS) i Wales som är min leverantör. Med deras Micro Grass Applicator strösslar jag gräs från 2 mm och upp till 6 mm. Det räcker i skala H0 som jag modellerar i.
På ängen bakom väntkuren ville jag inte ha den där köttiga, frodiga grönskan som hör försommaren till utan mer känslan av att sommaren har pågått ett tag och gräset har börjat gulna på den relativt torra sandbacken. Kanske har man redan tagit in en slåttervall?
Nu börjar gräset bli som jag vill ha det och det harmonierar väl
med de omgivande gräsytorna. På bilden syns flaskan med spraylim.
Jag använder mig också av ett spraylim från Microrama eftersom WWS inte får skicka sitt spraylim med flyg eftersom det är inneslutet i en tryckbehållare. De har motsvarande lim på pumpflaska men det är en hopplöst usel förpackning som jag därför väljer bort. Hittade det franska företaget Microrama, som även har filial i Tyskland, varifrån jag beställde två flaskor sparylim. Fördelen med detta är att det går att jobba snabbt med lager på lager. Ett varningen finger dock: använd en rejäl andningsmask då du använder spraylim! Gaserna är allt annat än hälsosamma. Bygger du i modulform så kan du ju hålla till utomhus eller i ett välventilterat utrymme.
Inhägnader är viktigt i det agrara landskapet och det finns mängder av sätt att göra detta på. På denna lilla del finns både vanligt trådstängsel med stolpar, en gammaldags gärdsgård (jodå, de fanns i Västergötland också) och en stenmur.
Så här gör jag mina gärdsgårdar. Kluvna och färgade tandpetare av den platta typen.
Formen och kurvan på gärdsgården ritas upp på millimeterpapper och därefter är det bara att börja bygga.
Vägen är inte så trafikerad varför det gärna blir den typiska grässträngen i mitten (trafikeras vägen med hästekipage och vagn skall det vara en delad grässträng)
Själva hållplatskuren är av standardmodell och denna står vid hållplatsen Hög utmed forna HNJ. Den mättes upp under en slaskig vinterdag för 3 år sedan. Bygget är utfört i plastikard.
Högs hållplats några mil söder om Falköping. Hustrun agerar mätbiträde.
Idag är denna del av HNJ cykelbana och går bland annat genom den vackra Ätradalen.
Modellen på gång.
VWJs HC-buss nr 20 med mjölksläp gör uppehåll i Vanära. Traktens bonddrängar brukar roa sig med att välta kuren på lördagsnätterna. Det är troligen därför som den inte står riktigt rakt.
Hållplatsen fick också en liten plattform men fortfarande saknas hållplatstavlan (plåtstinsen) men den är på gång. Två odalmän samspråkar på plattformen och plötsligt känns platsen inte alls övergiven längre.
