Vestra Wetterns Järnväg 25 år

Det var således hösten 1996 som jag satte sågen i min gamla bana, Grepen och istället börja “tänka stort” och skruvade upp de första reglarna utefter väggarna i det nya, 35 kvm stora hobbyrummet. Hur banan skulle komma att se ut efter 25 år hade jag bara vaga föreställningar om men jag visste att jag skulle ha den i stort sett klar till min 50-årsdag. En felkalkylering på sisådär 15 år!

Som bekant går ju tiden fort när man har roligt. Nästan för fort ibland. Mitt järnvägsbygge har fått ta tid och banan har vuxit långsamt. Idéerna har kommit efterhand och husen har anpassats så att de passar ihop med varandra. Trots att de står flera mil från varandra i verkligheten kan de hamna vägg-i-vägg på min anläggning. Men de måste passa ihop. Vissa kåkar gör inte det och väljs därför bort av just den anledningen, hur intressanta de än är. Fråga mig inte varför men det ser konstigt ut och jag går mycket på min magkänsla; det måste kännas “rätt”.

Bangården i Rödesund med stationshuset och delar av samhället.

Lördagen den 14 augusti lyckades jag i alla fall pricka rätt. Det var dagen då en jubileumsfest skulle hållas för att fira de första 25 åren av mitt järnvägsbygge i skala 1/87. 

I februari när vinterkylan krupit in i väggarna bestämdes datumet för festen och vilka som skulle bjudas valdes ut. Det blev en salig blandning av människor och många var inte ens modellrallare. Lite balans är alltid bra, även i det sociala livet. 50 personer blev det som fick brevet med Save the Date och nästan alla tackade ja. Ett par sjukdomsfall och annat gjorde dock att några tvingades lämna återbud i sista stund. 
Men kalas blev det! Och vilket kalas!

Kicki och Michael Thörning och i aktersvallet kommer
Sture Bylén och Mats Ekberg. 

Mingel på gräsmattan. Dotter Anna och svärson Björn hälsar välkomna.
På bilden syns Peter Nelander och Anders Bondesson skaka hand.
I bakgrunden, ånyo, Sture Bylén och Mats Ekberg.
Längst bak skymtar också Tobbe Holmberg.  

Utan min familj hade det aldrig gått. Att laga mat till en 5-6 personer, det klarar jag och har gjort så många gånger men att rodda en tillställning med nästan 50 personer, då behöver man vara fler. Arbetsuppgifter behöver fördelas och logistiken tänkas igenom: 

Var förvarar vi kakorna under tiden fram till festdatum?  Vem brygger kaffet och var är det lämpligast att göra det? Hur många termosar behöver vi? Hur kommer maten till serveringsborden? Hur mycket vin, öl och sprit går det åt? Och hur mycket alkoholfritt? Var skall människor parkera sina bilar (halva gårdsplanen var blockerat av ett partytält värdigt Cirkus Scott)? Frågor, frågor och åter frågor. Dessa måste också besvaras, helst innan festen. Annars “sitter man i skiten” ganska omgående (som restaurangfolk uttrycker sig).

Grovplaneringen gjordes redan under försommaren tillsammans med hustru Lotti och resten av familjen. Alla insåg redan då att det skulle bli involverade. Min dotter Anna, van vid gigantiska event skapade snabbt en ram för dagen och den följdes nästan slaviskt. 1950-talstema skulle det bli, eftersom VWJ skildrar ett 1950-tal då Sverige stod på topp och somrarna alltid var soliga och varma och vattnet i havet fortfarande klart som kristall (jo, jag har sett bilder från min barndoms sommarviste på Bohus Malmön).

Mitt barnbarn Movits har spetsat in sig på det dignande kakbordet.
I bakgrunden svärdotter Anna, samt Anders Bondesson
som samtalar med Ann-Marie Brandt-Liljha och Bengt Liljha.

Kakmenyn för dagen.

"Ironlady", hustru Lotti för dagen ikädd rollen som föreståndare för Sveas Café.
En kvinna vars arbetskapacitet fortfarande förvånar mig. Efter 40 år! 

Välkomna sa´i vara allihop! Tre ryggar tillhörande fr v. Peter Alzén,
dotter Anna Andermo, Peter Andersson och Gunnar Fristedt. 

Sju sorters kakor skulle inleda kalaset och starttiden sattes till kl 15. Efter välkomsthälsning och kaffekalas så blev det upprop och presentation av det tillresta gästerna. Småningom klättrade undertecknad upp till anläggning för att i grupper om 6-7 personer berätta om anläggningen.

"Pojkarna längst fram" Peter Andersson och Peter Alzén. 

Hela jubileumsgänget utanför tältet denna, ur vädersynpunkt, nyckfulla augustilördag. 

Detta tog ca 2,5 timma och innan maten kommenderades uppställning utanför tältet. Med glas i handen och ett leende på läpparna avfyrades en bildserie med Canonen innan alla knallade tillbaka till sina bord i tältet. Där inne väntade en kall buffé som avhämtats och dukats fram av min svärdotter Anna. Maten, tillagad av min son Emil var riklig och mycket välsmakande (jo jag vet, jag är jävig i frågan men jag hörde bara lovord från gästerna). 

Goda grannar 1: Anette och Göran

Goda grannar 2: Stefan och Annelie Törnqvist
samt längst bort, Falköpingsborna Berth och Eva Svensson

Anders Bondesson i samspråk med Mats Lundby,
Michael och Kicki Thörning.

Goda grannar 3: Daniel och Teija Alenius. Teija var stundtals barnvakt
åt den minste besökaren på festen, Ale Andermo, 3 månader. 

Stefan Högberg och Mats Ekberg

Ann-Louise och Mikael Holst. Klart godkänd 50-talsklädsel!

Som sig bör vid en jubileumshögtid levererades under middagen flera högtidstal och musikstycken. Peter Nelander, Hans Richert och Sture Bylén höll varma, inkännande och humoristiska tal som mottogs med uppskattande applåder av gästerna. Ann-Louise och Mikael Holst framförde två egna texter på kända melodier. Bland annat Olle Adolphsons “Det gåtfulla folket”. Den texten avslöjar hur väl de känner både mig och min bana, ja egentligen alla som fortfarande vågar leka. Jag publicerar texten i sin helhet nedan.

Mikael i sångartagen. Tillsammans med hustru Ann-Louise
framfördes två kända melodier med egen text. Mycket fyndigt och uppskattat!

Som sagt, när man har roligt går tiden fort. Kvällen gick väldigt fort. Efter maten var det dags för det lekfulla musikquizet (som vanns av Lag: Bylén) framfört av dotter Anna, sonen Jakob och svärsonen Björn. Det kändes som kvällen knappt hade hade börjat förrän klockan var mycket och många började bryta upp: flera reste hem i den kalla augustinatten. Några tappra stannade dock och värmde sig utvärtes med filtar och invärtes med lite destillerade drycker innan de slutligen gick hem även de. Då var klockan över midnatt. Vilken dag!

Dagen därpå ägnades åt presentöppning. Ett stort tack till alla för presenter och för att ni kom och gjorde VWJ:s första 25 år till en dag att minnas.

TACK!

Det gåtfulla folket

Text: Ann-Louise och Mikael Holst. Melodi: Olle Adolphson 

Det finns ett folk och de bor i ett främmande land
Detta land har ett tåg och en räls
Och på den rälsen går lokomotiven ibland
skakar fram, när bommarna fälls
Mannen med mössan har just blåst i visslan, på sin station.
På Järnvägshotellet har just dukats upp, en första portion.

Där står en flicka som tagit farväl
Där går ett blåställ och rullar ett hjul förbi oljefaten.
Där står en bonde strax utanför går’n, vill ha kaffe på maten.
Alla är små och de tillhör det gåtfulla folket
 
Det finns ett folk och de bor i ett främmande land
Detta land är en gård och ett skjul
Där blir sekunder minuter till timmar ibland
Vackra kvällar när månen är gul
Där sitter en pojke och målar och filar en mässingsschablon
När han är färdig har allting förvandlats till smalspårsstation

Där är en pojke som minns hur det var
Då, på den tiden då allting fanns kvar, som Amerikahuset. 
Än minns han mjölkpallar, barfotabarn, det första snuset
Än är han barn och han tillhör det gåtfulla folket

Det finns ett folk och de har en förunderlig ro
De har tid att försjunka en stund
Där finner kanske en pojke ett nytt Rödesund
Och far bort på en godsvagn till Hjo
Sen kan han kura i Vagn 84 på Svensbro Station
På banvallens slipers där plockar han syllspik. Han har en miljon.

Nu ska han bygga en gisten perrong.
Röd koppartråd bearbetas med tång och blir till tallar
På lek byggs ett rike som fanns där en gång, runt banornas vallar.
Alla är barn och vi tillhör det gåtfulla folket.