måndag 8 mars 2021

Intermission

På byggfronten intet nytt

Vad gör när man plötsligt går in i (modellhus-) väggen? När känslan av otillräcklighet och tomhet är förlamande? När man tycker sig ha gjort allt, alldeles för många gånger redan? Frågorna lyftes på ett av våra MJ-forum alldeles nyligen och många kände sig kallade och en hel del svar levererades. Så även jag. Mitt svar löd helt enkelt: “stäng dörren till hobbyrummet och ta en paus, låt pincetter och penslar vila sig några veckor; småningom kommer lusten tillbaka”. 

Det där är en av mina metoder men det är inte den enda. Jag funderade efter att jag skrivit mitt svar och kom på att jag egentligen har flera strategier för att få igång bygglusten igen. Här kommer några av de som fungerar för mig: 

 1./ Städa arbetsbänken! 
Detta gäller i synnerhet efter en intensiv byggprocess men som precis avslutats. Mängden småbitar av byggmaterial, spån, verktyg, limflaskor, färg och penslar ligger lite överallt. I bästa fall finns mitt i röran av nämnda pryttlar en liten yta att arbeta på. Denna oreda tar energi och ett stort röj behöver göras. Ibland tar detta flera timmar. Lister och spillbitar skall sorteras eller kasseras, verktyg skall tillbaka på sina platser osv. Slutligen skall bordet städas och skärmattan göras ren från limfläckar och färgrester. Författaren Klas Östergren gör precis detta efter varje avslutad bok eller annat färdigställt skrivjobb: städar av sitt skrivbord helt och tvättar det helt rent. Plötsligt känns det lättare att börja på något nytt. 

En välstädad arbetsbänk kan ha en positiv inverkan på inspiration och arbetslust

 2./ Fungerar det inte - gör något annat
Ett gammalt beprövat knep. Om det känns som om handen har 5 tummar och brännskador efter lödkolven på alla fem. Stäng av lödstationen och ställ undan ditt mässingsbygge. Bygg några träd istället, eller fixa till landskapet på anläggningen - om du har någon. Har du ingen kanske det är dags att börja planera för en? Om det är så att det är målet med ditt byggande. Det vet du bäst själv.

Litteraturstudier - en källa till inspiration och kunskap. 


Känner man att man inte alls vill skapa något med händerna finns det alltid en massa litteratur att studera, youtubeklipp att kolla in. Att bli fåtöljrallare för en stund är inte farligt men låt dig inte sjunka ner allt för djupt; det kan bli svårt att komma igång igen om uppehållet blir väldigt långt. Det är trots allt så att genom att göra så lär vi oss. En hög teoretisk nivå (som kännetecknar många fåtöljrallare) resulterar inte per automatik i lika utsökta modeller som de du just sett på Youtube eller läst om i hobbymagasinen. Tyvärr. Men förnyad inspiration kan förhoppningsvis få dig tillbaka till arbetsbänken igen. 

 3./ Bjud in några trogna hobbykamrater till en bygg- eller körkväll 

Sommarträffen 2017. Besök vid Opelmuséet i N:a Lundby utanför Varnhem.
Fr v: Gunnar Fristedt, muséets ägare Inge Andersson, Tomas Ottosson,
Anders Bondesson, Torbjörn Holmberg och Göran Tholin.
Bild: Peter Nelander. 


Detta är ett sätt som fungerar för mig och som brukar göra att jag skärper till mig och åtminstone tar itu med allt som nämns i punkt 1. Kanske innebär det också att jag bygger färdigt något för att kunna visa något helt nytt för besökarna. Skall det köras på banan så vill man också att det skall fungera och det finns anledning att ta itu med den där växeln som krånglar eller den där vagnen som alltid självavkopplar pga av felaktig koppelhöjd. Trafikloken måste också ses över, göras rent och kanske smörjas. Har man plats så kan man istället för att köra tåg sätta sig ner och bygga en stund eller varför inte bara häcka framför TV:n och kolla in lite kul filmer från andra modellbyggare eller från riktiga järnvägar? 

Tobbe Holmberg (närmast) och Peter Nelander 
vid en bygghelg i Amfastorp 2017 


Det nya sättet att träffas efter ett år av pandemi - Zoom.
Här en skärmdump från gårdagens möte som tekniskt gick
ganska bra. Och, det viktigaste: vi hade kul ihop under ca 1 1/2 timma.


Allt är egentligen bättre än inget och det brukar sluta med att, i alla fall jag, efter en sådan kväll kan bli inspirerad för flera veckor framåt. MJ är trots allt en social hobby som man gärna vill dela med andra. För att tala med Tove Jansson som stillsamt undrar: “Lilla vän, vad skall man med en snäcka om man ej får visa den?”



4 kommentarer:

  1. Hög igenkänningsfaktor.
    Och visst, det är ju en hobby och man behöver inte prestera något, men... Det är bara att konstatera att ibland går det lite tungt och vill man komma vidare måste man bita ihop. Jag brukar då köra med "åtminstone en liten grej varje dag" om det så bara handlar om fem minuter. På en vecka blir det ju 35 minuter och när jag då märker att jag faktiskt kommit en liten bit trots det inre motståndet, så brukar lusten återkomma.

    Och visst har Tove Jansson rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar Brusewitz, en av våra främsta skildrare av svensk natur i ord och bild lär ha sagt "inte en dag utan ett streck". Det skriver jag helt under på och det motsvarar också lite av dina 5-minutare Sture.

      Radera
  2. Känns igen men jag brukar acceptera att bygglusten ibland försvinner i ett halvår.

    Tillåt mig att komplettera med ett par andra sätt att få tillbaka bygglusten:

    4) Börja på något nytt och annorlunda. Ny skala, förebild eller ansats. Till exempel en mindre retroanläggning med Märklin M-räls och Relex koppel.

    5) Anmälan till en utställning. Väldigt många anläggningar blir nästan klara precis innan en utställning eller offentlig visning. Nackdelen med detta är att man oftast blir av med bygglusten efter evenemanget.

    /Olof

    SvaraRadera
  3. Hej Olof.
    Tack för din kommentar.
    Börja på något nytt och annorlunda? Ja varför inte, bara man inte går vilse i det nya, det kan vara nog så lätt gjort. Risken är att arbetet avstannar totalt på "huvudspåret". Var tanken att bygga sig en stor anläggning så har ju det lilla "snedsprånget" fått motsatt effekt; man har helt tappat lusten för det gamla och vill helt ägna sig åt det "nya gamla" istället. Fast å andra sidan, vad gör väl det?
    Anmälan till en utställning fungerar lite som att bjuda hem lite folk; man vill bli klar med grejer som varit halvfärdiga och man vill att allt skall fungera oklanderligt. Kanske är det därför det ofta strular när jag visar banan? Et al Murphy. :)

    SvaraRadera